Här sitter jag och försöker lyfta mig själv.
Komma runt och över det här med att se ljust
på allt i den mörka tid som februari faktiskt är.
Jag ser på solfilmen att det blir ljusare och ljusare
för varje dag. Det är bra. Jag behöver ljus!
Och värme.
Den värme jag har fått i dag är av strykjärnet.
Men det räcker inte.
Jag får göra som katten.
Sitta snällt och vänta på att ….
…ja, vad väntar den på egentligen ?
Heippa!