Kartor

Kartor i allmänhet är bra att ha.
Speciellt de som är interaktiva som i mobilen om man är som jag lite “lost”
Däremot gillar jag INTE att kolla kartor i bilen, d.v.s jag är en oduglig kartläsare.

Här i flygplanet är det ganska kul att hänga med var i luften man befinner sig – och var solen har vaknat.

Man kan se att det fortfarande är mörkt här.

Fönsterplats är ett måste för mig på planet.
Jag gillar att studera molnformationer och spana in andra flyg
som far förbi och om man kan gissa var ungefär man befinner sig .

Här försöker vi gissa oss fram och vi antar att vi har Lisabon
där nere, eller i allafall trakterna runt….
När vi tittar på kartan så konstaterar vi att det nästan kan ha varit det.

Man behöver inte undra hur långt det är kvar till man är framme…man kan
slappna av och njuta av utsikten.

Gillar när det finns kartor utplacerade i områden och man undrar hur långt det är till nästa punkt.
Här har jag markerat vår promenad som vi brukar gå när vi är på ön…

Börja vid Svenska Kyrkan i San Agustin (där vi sa ja till varandra 2003 – därav ett årligt besök där)
och fortsätta till fyren i Maspalomas som vi gjort så många gånger. Blåsten bestämde att vi bara skulle
gå hälften – eller inte ens det.
När vi nådde “djävulstrappan” var vi rörande överens om att försöka hitta någon vätskedepå…

Det visste vi fanns där uppe på höjden…


Så vi stannade här… lite för länge för att få upp motivationen och fortsätta runt men
vi kom ändå till Playa del Ingles.

Vi återupptog  promenaden där vi slutade en annan dag tidigt på förmiddagen innan blåsten.

Nu kommer jag inte ihåg hur långt det är…  men man får ta en förmiddag i anspråk.
Det finns så mycket att kolla in – fina stenar –  det brusande havet – olika former på
sandkullarna – se upp  så man inte krockar med en “nakenfis” eller ett barnvagnsekipage.
(en stilla undran varför man tar med sig barnvagn i mjuk sand)




Där framme vid fyren vet vi det finns en bra restaurang.
Lite tapas skulle inte sitta fel.

Nästa promenad utgick vi från hotellet och ner till utsiktsplatsen för sanddynerna från andra hållet.

Förödande med blåsten – man blir som blästrad och sand över allt, så här såg jag ut när jag kom hem

Vi fick ändå en härlig promenad och vacker utsikt.

Försökte fånga på bild hur sanden yrde men det syns inte ett spår av det.

På flyget hem blev det en annan rutt

Fly over the rainbow…..

Heippa!

Frågor på vägen

Vart tog vägen vägen?

Snöfattigt men krispigt i luften och lagom med trafik.
De flesta var väl hemma och kokade skinkan.

Det här var ett “hak” som  vi stannade till vid, det såg ut som
det var fullt med lastbilschaffisar där, så vi bara sträckte lite
på benen och tog en slurk kaffe ur termosen och drog vidare.

Efter en stund började frågorna hagla var 500:e meter…

Frösvi är tydligen en rastplats…jag tog det som en fråga,
svaret på det är givetvis; JA
Vad  ska man göra när man fryser ?
Jo, man klär sig varmt eller så åker dit där det ÄR varmt.
Så vi puttrade vidare medan solen ännu orkade lysa lite.

Klockan var bara två på eftermiddagen och den var redan trött!

Hur?
Hur klara man det här varje dag?

Detta kösamhälle! Tur att jag inte bor i storstan! Nu åkte vi ju inte genom hela storstan, som tur var,
utan tog bakvägen så att vi skulle minimera irritationen. ..men jag skulle haft något att andas i….
Turligen kom vi fram till vårt mål.

Där stod det en hel del bilar som såg väldigt frusna ut!

Nu skulle vi bara vila lite och äta lite gófrulle och ta våra väskor.

Om man tittar lite noga på min väska är den redan märkt med HEAVY , den sitter kvar
från förra året för att underlätta …. men för vem kan man undra?
Ja, det var frågor på vägen.

Heippa!

https://www.youtube.com/watch?v=US6g94PoX6Q